Förtroendevalda och gräsrötter i lands- och glesbygdskommuner behöver gå samman och påverka rikspolitiken. Staten måste tar ett större ansvar för välfärden i hela landet.

Först av allt… 
Våra byskolor har den högsta lärarbehörigheten och även högst måluppfyllelse. Kostnaden per elev skiljer sig i nuläget inte nämnvärt mellan tätorten för några av dem. Enkätundersökningar visar generellt att elever och föräldrar tycker att trivsel och studiero är bra i våra skolor, men även här får byskolorna högst betyg. De unika miljöer som finns i små skolor är något som vi skulle kunna nyttja bättre. 

Kommunens alla skolor håller hög standard
men våra byskolor utgör ässen. 

Viktiga utgångspunkter för den lokala kommunpolitiken
 Det finns en stor samsyn på riksnivå från alla nuvarande partier om kraftiga neddragningar på kommunal nivå. Statens ersättning till kommunerna minskades kraftigt av M, KD med stöd av SD när de klubbade igenom en budget i riksdagen efter valet.  Regeringens vårbudget presenterad av S och Mp, fick stöd av C och L och indirekt av V. 

Förutom kraftiga neddragningar på anslagen till kommunerna, kan vi också konstatera att glesbygdsperspektiven
helt saknas eller i vart fall är oerhört diffusa!

Fakta: 
Det fattas pengar på kommunal nivå och så kommer det vara om inget görs även framöver. Sveriges kommuner och landsting, som numera heter Sveriges kommuner och regioner, SKR har räknat ut att om kommunerna ska behålla samma personaltäthet nu som år 2022, så fattas 43 miljarder. Om vi utgår från det här scenariot så skulle kommuner i storleken som Lycksele behöva öka sina intäkter med 50 miljoner! 
Senare har en siffra presenteras om att det fattas 20 miljarder, men den bygger på att skattehöjningar görs och att riksdagspartierna tar beslut om att ge 5 miljarder mer till kommunerna. 

I den statliga Långtidsutredningens bilaga ”Demografins regionala utmaningar” som gjordes i anslutning till översynen av skatteutjämningssystemet, beräknades att glesbygdskommuner skulle behöva höja skatten uppemot 18 kr fram till år 2040 för att klara vård, skola och omsorg. 

I Vilhelmina har ekonomiavdelningen räknat ut att vi skulle behöva höja skatten med 4 kr – för att klara den nivå vi har just nu under 2020.
Kommunfullmäktige i Vilhelmina avslog den 16 december ett förslag om skattehöjning, i samband med att en budget togs som innebär besparing på 25 miljoner, fördelat på 21 miljoner för utbildningsnämnden samt 4 miljoner för socialnämnden. Feministiskt initiativ reserverade sig mot beslutet att inte höja skatten.

SVT:s granskning under senhösten, visade att 8 av 10 kommuner behöver göra nedskärningar som kommer att drabba de allra mest utsatta. Givetvis inom vård, skola och omsorg.  Den statliga nedskärningen på 5 miljarder, skulle ha stor betydelse för våra kommuner. Om vi skulle fördela dem lika till de 80 procent av kommunerna som behöver göra nedskärnings, så skulle var och en av dem få ca 21 miljoner. 

Staten gör reträtt, men lämnar över ansvar och kostnader till kommunerna. Det myndighetsansvar som varje förvaltning har styrs av reglementen och lagar.  Det gör besparingar komplicerade eftersom valet då kan stå mellan att följa lagen eller hålla budget. Lag går före ekonomi. 

Besparingarna är inte tillfälliga.
 I Vilhelmina kommer vi att snart införa den så kallade prislappsmodellen. Fördelen med den är tydlighet över kostnader fördelat på elev, vårdtagare och medborgare, jämfört med andra kommuner i riket. Nackdelen är att alla modeller – är byggda på sätt som gör att det givna svaret alltid är att skapa förtätning. 

Vi har redan många sådana modeller i vårt land. Ett exempel är Trafikverkets beräkning på ”årsdygnstrafik” som gör att det alltid finns argument för att satsa mer pengar på vägar som är i bra skick med mycket trafik, medan det nära nog aldrig blir ”pengar över” till andra typer av vägar. 

Prislappsmodellen behöver med andra ord följas upp mycket kraftfull politisk styrning, om vi inte ska
centralisera sönder vår kommun. 

Staten centraliserar och lägger ned eller minskar sina verksamheter i glesare bygder och expanderar i städerna. 
Istället för att genomföra den omlokalisering på 10 000 statliga jobb som alla nuvarande riksdagspartier varit ense om i landsbygdskommittén – och som skulle gynna lands- och glesbygd, så ser vi motsatt utveckling.  Regeringens mål om att omlokalisera 2 000 statliga jobb från Stockholm har även det misslyckats helt. 

SCB:s statistik över nyanställningarna
 från 2014-2018 visar exempelvis följandes siffror för nyanställningar i regionerna: Stockholm: 7393, Västra Götaland: 3 467, Uppsala: 1606 och 
Skåne: 1820. 

Den strukturella förändringen av statliga jobb 2014-2018 (myndigheter, statliga verk och statliga bolag) ser ut så här.
OBS! Nedläggningen av AF-kontoren är inte inräknade!

Vinnarna är:

  • Storstäder: +6 procent
  • Pendlingskommuner nära storstad: +1procent
  • Större städer: +5 procent
  • Pendlingskommuner nära större stad: +7 procent
  • Mindre stad/tätort: +2 procent

Förlorarna är:

  • Långpendlingskommuner: nästan -6 procent 
  • Landsbygdskommuner : -6 procent
  • Landsbygdskommuner med besöksnäring; -6 procent.

Det våra glesbygdskommuner behöver är att riksdagspartierna genomför de punkter som de varit överens om
i landsbygdskommittén – NU!

Det särskilda utvecklingspaket på total 500 miljoner skulle fördelas till 23 kommuner, där Vilhelmina och många inlandskommuner ingår är ett exempel på en angelägen insats. Förslaget är en av de 75 punkter som alla nuvarande riksdagspartier enades om i landsbygdskommittén. Finansieringen klaras genom att ta bort reseavdragen för tidsvinst, vilket enbart nyttjas i storstäderna, där det dessutom finns kollektiva alternativ. Genom att precis ta bort den typen av reseavdrag, precis som Danmark och Norge gjort, skulle staten få betydande intäkter. Enbart bidragsfusket för tidsvinst beräknas till 2 miljarder kronor! 

Riksdagen borde även ta beslut om landsbygdskommitténs förslag om avskrivning av studielån för de som etablerar sig i glesbygd. Det skulle ha stor betydelse för rekrytering av personal med rätt kompetens. Lika så bör beslut fattas om lägre arbetsgivare- och egenavgift i glesbygd. Det skulle stimulera vårt näringsliv och ge lägre kostnader generellt för arbetsgivare. 

Slutsatser:

  1. Besparingar behöver göras redan nu – för att kortsiktigt klara kommunens ekonomi
  2. Skatten behöver höjas, eftersom alternativet är att göra för stora neddragningar för snabbt. 
  3. Satsa på digitalisering. Det är ett klokt sätt att rationalisera, överbrygga avstånd och utveckla kostnadseffektiva tjänster.
  4. Vi behöver växa. Yngre människor behöver stanna i kommunen och andra flytta in. Vår kommun behöver vara fortsatt attraktiv. Byskolor, butiker, lokala företag och lokal service är oerhört viktig. ’
  5. Vi måste gå samman – alla glesbygdskommuner, för att kunna påverka rikspolitiken. Medan staten har goda finanser behöver kommunerna montera ner välfärden – och gör det under fullkomlig tystnad. Det är orimligt!

Om inte vi som är vilhelminabornas förtroendevalda är beredda att axla ansvaret att påverka rikspolitiken
– vilka ska göra det åt oss?

Inez Abrahamzon, Kommunalfullmäktiges 2:e vice ordförande, Vilhelmina kommun.

Fotnot:
Ovanstående är en sammanfattning av det som jag försökte förmedla i kommunfullmäktiges allmänpolitiska debatt den 16 dec 2019 , med några tillägg och vissa korrigeringar