Svar till Magnus Johansson apropå hans blogginlägg: Vem är vem…

Hej Magnus!
Håller verkligen med dig om att vi behöver vara tydliga inför våra medborgare om vad som pågår inom kommunpolitiken, bakgrunden till det och var vår skiljelinjer finns.
Att alla är beredda att ta ansvar för Vilhelmina kommuns ekonomi och framtid är ju en självklarhet! Det som givetvis kan förvirra är att partierna har olika uppfattningar om vad ordet ansvar innebär i praktiken.

En av de tydligaste ideologiska skiljelinjerna omfattar byskolorna. Där Feministiskt initiativ, Kristdemokraterna och Politiska Alternativ hör till de partier som anser att det inte går att lösa de problem som centralism orsakar genom att administrera ännu mer av samma vara.
För oss är det viktigt att behålla väl fungerande service i hela kommunen, för att stärka och stödja fortsatt utveckling av kommunen, såväl ekonomiskt som demografiskt.

Jag har läst ditt blogginlägg flera gånger Magnus, för att försöka förstå vad det är du ser och beskriver, som inte jag ser. Och jag kan ärligt säga att jag inte hänger med i alla svängar. Jag skriver inte det för att vara arrogant. Ber om ursäkt om jag upplevs så, vet att jag kan vara provocerande rak. Men jag tror alltid på klargörande dialog!
Att jag inte kan hänga med i alla svängar beror förstås på att jag inte varit med på några av de möten som du refererar till. Och jag är då i gott sällskap med vilhelminabor i gemen. Ska därför försöka bena ut det som jag anser vara väsentligt i det som du så fyndigt kallar för “soppan”. För att kunna länka till dokument, när det finns, så ger jag svaret via F!-bloggen. Det finns också på min egen blogg.

Din inledning  “Vem är vem inom vilhelminapolitiken idag?” leder tanken till att det kan finnas “ulvar i fårakläder” i kommunpolitiken. Det är i så fall mycket bekymmersamt ur många perspektiv. Vet inte om det är det du menar, så det spåret kan vi lämna därhän.

Låt oss istället sätta fokus på inlägg och dokument som är högaktuella. Då blir den viktigaste frågan: “Vem är vad i vilhelminapolitiken. 

Trots att jag har viss insyn och i alla fall fortfarande är andre vice ordförande i kommunfullmäktige, ser jag att budskapen är förvirrande. Lärdomen för oss politiker är med andra ord att vi behöver vara mycket mer tydliga med varandra – och andra. Särskilt om vi vill behålla våra väljares förtroenden.

Om jag tolkar det du skriver i bloggen rätt Magnus, så anser du att oppositionen är oförändrad, trots den överenskommelse (finns i slutet av länkat dokument) som du och Annika Andersson skrivit under. Jag ser att du ändrat lite från den ursprungliga texten i bloggen, men där framgår fortfarande att du anser att du leder den enda opposition som finns, och att den omfattar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, men att det kan förändras efter den 2 mars. 

Det är långt ifrån det budskap som texten i överenskommelsen ger. Där står det: ”Den politiska plattform som nu gäller, är att Socialdemokraterna och Centerpartiet kan anses utgöra majoritetsblocket”.
Jag och många med mig, exempelvis VK:s ledarskribent Petter Bergner tolkar det som att en ny majoritet har bildats. Du beskriver exempelvis i ditt blogginlägg att ni sökt samarbete för att ta ansvar. Centerpartiet i sin tur har tydligt meddelat att den nya målsättningen var att inleda ett samarbete med Socialdemokraterna för att uppnå en bredare majoritet. Vilket även blev manifesterat i debatten i kommunfullmäktige, där de poängterade att de ville undvika att partier som Sverigedemokraterna skulle kunna bli vågmästare.

Tolkningen att Centerpartiet och Socialdemokraterna bildat en ny majoritet blev ännu mer given när ni i överenskommelsen även unisont meddelar att ni önskar omval redan vid nästa kommunfullmäktige den 2 mars.  

Här infinner sig verkligen en logisk kullerbytta! 
Magnus, om ni, trots överenskommelsen med Centerpartiet, fortfarande anser att ni är i opposition, blir framför allt några av förslagen till val mycket märkliga.  

Varför ska Socialdemokraterna både ha ordförande- och andre vice ordförandeposterna i utbildnings- och socialnämnden om ni inte är i majoritet? 
Och omvänt, om ni anser kommunfullmäktige blir det tillfälle där det som ska ”anses utgöra majoritetsblocket” blir manifesterat, var finns då logiken med att oppositionen inte föreslås till vice ordförandeposterna?

Tacka givet att det faller ner som en bomb, om det som sagts kanske inte är det som menats och om det som skrivs kanske inte är det som är tänkt!

Fullmäktige ska bland nämndens ledamöter välja en ordförande och en eller två vice ordförande. Dessa utgör tillsammans nämndens presidium. Fullmäktige bestämmer tiden för uppdragen.

Om den politiska majoriteten i fullmäktige har förändrats på ett sådant sätt att det parti som nämndens ordförande företräder inte längre ingår i den politiska majoriteten, får fullmäktige välja ett nytt presidium.

Kommunallagen kapitel 6, 21§ ”Styrelsen och övriga nämnder”

Det finns ju som alla kan se ovan inget krav på att nya presidier behöver väljas överhuvudtaget.
Så låt oss nu vara ärliga och tydliga. Förslagen till omval av presidier på det sätt som du och Annika föreslagit handlar om att ändra maktordning och insyn – vilket Petter Bergner i sin ledare benämner som uttryck för maktfullkomlighet.

Bilden är länkad till ledaren

En annan, tragikomisk slutsats, skulle förstås kunna vara att det finns två oppositioner i Vilhelmina kommun och ett minoritetstyre, som tror att de styr i en majoritet. Vi får verkligen hoppas att så inte är fallet. 
Allt gott!
Inez

Fotnot: Under kvällen den 23 februari kom en förfrågan från valberedningen om nomineringar till vice ordförandeposterna.
Bra gjort och rätt tänkt!

_____

Magnus, du kommer att få svar på fler av dina frågor i ett nytt inlägg. Men jag lägger in några rader redan här och nu apropå dina farhågor om ekonomi och ansvar.

I kommunfullmäktige den 16 december 2019 beslutades med bred majoritet att anta Kommunstyrelsens förslag till budget. Feministiskt Initiativ reserverade sig dock mot avslaget på tilläggsyrkande om 50 öre i skattehöjning. 

Partierna i Vilhelmina är på bred front överens om att använda den så kallade prislappsmodellen som beräkningsunderlag, trots att den som de flesta andra beräkningsverktyg bygger på den centralistiska idén, ”ju fler desto bättre” .

Och vi är även överens om att stora besparingar behöver göras, men inte hur de ska göras.
Det är för övrigt kännetecknande för partipolitik och själva grunden för demokrati att förtroendevalda brukar tycka olika om vägen till målet.